Hur är isländska släkt
•
Isländska
Isländska (isländska: íslenska[ˈis.l̥ɛn.ska] (lyssna)) på det inhemska språket, före 1973 stavat íslenzka) är ett västnordiskt språk, talat av minst 320 000 personer, främst av islänningar på Island där det är officiellt språk. Närmast släkt med isländska är färöiska och vissa västnorskadialekter.
Allmänt
[redigera | redigera wikitext]Språket har bevarat betydligt mer av formrikedomen än de stora nordiska språken.[1][2] Språket skrivs ungefär som norska (fornnorska eller fornvästnordiska) skrevs i Norge för 800 år sedan, om än normerat efter moderna uttalsregler.[1][3] En anledning till att isländskan ser ut som den gör i dag är att man i början av 1800-talet puristiskt rensade ut yngre lånord och i vissa fall återupplivade döda böjningar.[2] Isländskan hade dock, liksom färöiskan, bevarat mer av det fornnordiska språket än vad som skett i de skandinaviska länderna, (delvis beroende på mindre påverkan från medellågtyskan och av diger
•
Nordiska språk
Nordiska språk
Nordiska språk är en gemensam beteckning för den nordgermanska undergruppen i den indoeuropeiska familjen: danska, svenska, norska, färöiska och isländska.
Svenska
Svenska är ett östnordiskt språk som talas främst i Sverige och delar av Finland av drygt 9 miljoner människor. Det är ömsesidigt begripligt med två av de andra nordiska språken, danska och norska. Svenskan särskiljer sig bland annat med sin prosodi, som kan variera rätt markant mellan olika dialektområden.
Läs mer om svenska i kunskapsbankerna Svenska språket och Svenska dialekter.
Norska
Norska är ett västnordiskt språk i den germanska grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det finns två skriftspråk: bokmål och nynorska. Talad norska och talad svenska är ganska lätt begripliga sinsemellan; detta gäller också norska och danska men i lite mindre grad. I gengäld är skriven norska (speciellt bokmål) och danska mycket lika varandra. Norska talas av omkring 4,5 miljoner personer i Nor
•
Grannspråk: om nordiska språk
Den nordiska språkförståelsen
De skandinaviska språken (danska, norska och svenska) är så lika varandra att man gott kunde bedöma dem som dialekter av samma språk. Men eftersom de har varsitt skriftspråk och dessutom är huvudspråk i varsitt land så beskrivs de som skilda språk. Även om det finns skillnader som ställer till med förståelseproblem är likheterna så stora att det finns en spontan ömsesidig förståelse och en tradition för att personer som kan något av dessa språk umgås med varandra utan att någon behöver byta om till ett annat språk, var och en kan tala sitt språk. Detta är inte helt unikt i världen, men inte heller helt vanligt.
Eftersom Färöarna och Grönland är en del av det danska riket, lär man sig där danska som första främmande språk. Så har det varit även på Island, som tidigare var en del av det danska riket. Nu är engelska första främmande språk där. Danska (alternativt norska eller svenska) finns dock kvar som obligatoriskt skolä