Hur är norskan uppbyggd
•
Norska
Norska (norska: norsk) är ett nordiskt språk som har stora dialektvariationer i talspråket och stora skillnader mellan olika standarder i skriftspråket. Norska talas av ungefär 4,3 miljoner människor[1], främst i Norge där det är officiellt språk (i vissa områden tillsammans med samiska). Norska talas också av 50 000 norskamerikaner i USA, framförallt i Mellanvästern.
Norska utgör tillsammans med svenska och danska de fastlandsnordiska språken, ett kontinuum av ömsesidigt begripliga dialekter i Skandinavien.[2] Norska företer en blandning av västnordiska och östnordiska drag. Historiskt sett kan norska huvudsakligen härledas tillbaka till de västnordiska dialekterna av fornnordiska som även isländska och färöiska har utgått ifrån, men avståndet till de önordiska språken isländska och färöiska är i dag långt större än avståndet till de östnordiska språken danska och svenska. Det är vanskligt att avgränsa norska mot svenska och danska utifrån rent språkliga kr
•
Språktipset – Den norska språksituationen
13.9.2023
TEXT: Niklas Ollila
I Norge har man två skriftspråk eller målformer, som det korrektare heter, men inget normerat standardtalspråk. Vad innebär det här i praktiken? Hur vet man när man ska skriva vad? Vad lär sig barnen i skolan? Språktipset blickar västerut och allmänbildar oss kring norskan.
Vill du istället lyssna på Språktipset?
Vi gör Språktipset också i diskussionsform! På ungefär en kvart kan du lära dig mer om den norska språksituationen – är det ett enda kaos eller en demokratisk variation? Översättaren Niklas Ollila och kommunikatören Mia Henriksson vid CLL diskuterar.
Den norska språksituationen – kaos eller demokratisk variation?
För många svensktalande är norska kanske bara ett lite småroligt språk i ett grannland i väst, ett språk som det oftast går ganska bra att förstå även om enstaka uttryck eller ord eventuellt ibland leder till missförstånd. Till exempel betyder måle (’mäta’) in
•
Grannspråk: om nordiska språk
Den nordiska språkförståelsen
De skandinaviska språken (danska, norska och svenska) är så lika varandra att man gott kunde bedöma dem som dialekter av samma språk. Men eftersom de har varsitt skriftspråk och dessutom är huvudspråk i varsitt land så beskrivs de som skilda språk. Även om det finns skillnader som ställer till med förståelseproblem är likheterna så stora att det finns en spontan ömsesidig förståelse och en tradition för att personer som kan något av dessa språk umgås med varandra utan att någon behöver byta om till ett annat språk, var och en kan tala sitt språk. Detta är inte helt unikt i världen, men inte heller helt vanligt.
Eftersom Färöarna och Grönland är en del av det danska riket, lär man sig där danska som första främmande språk. Så har det varit även på Island, som tidigare var en del av det danska riket. Nu är engelska första främmande språk där. Danska (alternativt norska eller svenska) finns dock kvar som obligatoriskt skolä