Hur låter gökar
•
Gök
- För andra betydelser, se Gök (olika betydelser).
Gök (Cuculus canorus) är en fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[2] Den är främst känd för sitt lockläte och för att den lägger sina ägg i andra fåglars bo, så kallad häckningsparasitism.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Göken är en medelstor, slank fågel med lång rundad stjärt och spetsiga vingar. Den är 32–36 centimeter lång. Honan är oftast något mindre än hanen. Vingspannet är mellan 54 och 60 centimeter och vikten upp till 160 gram. Den påminner i flykten om en liten falk eller en sparvhök. När den sitter, ofta helt öppet på stolpar och dylikt, hänger den ofta med vingarna under kroppen medan den lyfter stjärten.
På ovansidan, samt på hals och bröst är hanen blågrå med brungrå vingar. Stjärtpennorna är svarta med vita spetsar och vita småfläckar. Nedre delen av bröstet, buken och kroppssidorna är vitaktiga med svartgrå tvärband. Honan har växlande färg. Ibland liknar den hanne
•
Göken sjunger på sista versen – veckans fågel
Fortfarande kan man som fågelskådare vakna av att en gök gal in morgonen. Men nu i början av juli sjunger gökarna på sista versen. Snart är det dags för de vuxna fåglarna att dra iväg – i alla fall en bit söderut. Kvar blir ungarna i sina respektive värdfåglars bon, och det lär dröja ännu en månad eller två innan även ungarna ger sig iväg.
Under senare tid har såväl skandinaviska som brittiska studier lärt oss mycket nytt om gökarnas resor. Vi visste tidigare att europeiska gökar övervintrar ganska långt söderut i Afrika, vid eller strax söder om ekvatorn i Kongo och angränsande länder. Men vilka vägar de tog och hur snabbt flyttningen gick var dåligt känt. Det är först med hjälp av satellitsändare som vi kunnat följa gökarna mera i detalj. De allra senaste åren har intressanta rön publicerats såväl från Sverige och Danmark som från Storbritannien.
De adulta gökarna lämnar sin respektive häckningsområden tidigt, ofta redan under först
•
Gök (Cuculus canorus)
Man brukar på fackspråk säga att göken är en boparasit. När väl gökhonan har lagt sitt ägg hos värdfågeln (och svalt ett av värdfågelparets egna ägg för att äggens antal inte ska avslöja hennes tilltag) ser hon aldrig mer sin avkomma. Det är istället småfågelparet som tar hand om gökungen och matar den medan den först tränger ut de andra äggen och ungarna ur boet och sedan växer sig större och större i ensamt majestät.
Gökungen växer alltså upp utan att någonsin ha träffat vare sig sin biologiska mor eller far. Det är fascinerande att tänka sig att den ändå vet hur den ska göra när den framåt hösten flyttar ner till alla gökars vinterkvarter nära ekvatorn i Afrika. Då har gökföräldrarna sedan länge gett sig av söderut.
Varje gökhona kan lägga 10-20 ägg, ett i varje småfågelsbo, och alltid hos samma värdfågelart. Olika gökhonor är alltså specialiserade på olika värdarter och lägger ägg som i mönster och färg stämmer väl överens med värdartens ägg. D