Hur utvecklas färgseende
•
Defekt röd-grön-seende, röd-grön färgblindhet och total färgblindhet
Det finns många former av färgblindhet. Utifrån orsaker och symptom skiljer man mellan defekt färgseende, partiell färgblindhet och total färgblindhet. En människa kan födas med defekt färgseende eller utveckla det genom livet. Många svårigheter att identifiera färger uppkommer till följd av ögonsjukdomar som t.ex. makuladegeneration. Många svårigheter att identifiera färger uppkommer till följd av ögonsjukdomar som t.ex. makuladegeneration. En sådan sjukdom är t.ex. optisk atrofi, som gör att fotoreceptorcellerna i synnerven dör. Orsakerna till detta kan t.ex. vara inflammation i synnerven, förhöjt tryck i hjärnan eller alkoholförgiftning. Även förändringar i hjärnan, eller om ögats lins blir grumlig med hög ålder, kan begränsa vår förmåga att uppfatta färger.
Människor som lider av ärftliga problem med färgseendet märker ofta inte av detta förrän efter att ha levt med sjukdomen under många år. Det kan ibla
•
Defekt färgseende
- Uppslagsorden ”Färgblindhet” och ”Färgblind” leder hit. För den sociologiska termen, se Färgblindhet (ras).
Defekt färgseende, även färgsinnesdefekt, färgblindhet (se nedan) eller daltonism[1] (något oegentligt, i själva verket avses enbart deuteranopi), är hos människor oförmågan eller den nedsatta förmågan att särskilja vissa kritiska eller alla färger.
Termen "färgblindhet" är något vilseledande eftersom det är sällsynt med total färgblindhet där färger endast upplevs i gråskala, istället används den generella termen defekt färgseende (eller färgsinnesdefekt). Personer med normalt färgseende förleds att tro att färgblinda inte ser färger alls eller ser samtliga färger mycket dåligt när det i själva verket sällan förhåller sig på det viset. Det kan därför vara frustrerande för en person med defekt färgseende att bli behandlad som färgblind när denne i själva verket ser flertalet färger utan problem.[2]
Defe
•
Färgseende fanns för över 500 miljoner år sedan
– Syn är ett fascinerande sinne och är dominerande hos människor. Hur synen har uppkommit och utvecklats har forskare länge varit nyfikna på, säger Dan Larhammar, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Hos ryggradsdjur finns vanligtvis fyra typer av tappar i ögonen som har varsin gen som bidrar till färgseende, ultraviolett, blått, grönt och rött. Ögats stavar använder en gen som ger förmågan att reagera på svagt ljus, rodopsin.
Gener som kopierats
Forskarlaget vid Uppsala universitet har länge forskat kring hur ögat och synen uppkommit och utvecklats. En sak de sett är att de två genomfördubblingarna varit en bidragande faktor för utvecklingen av synförmågan.
De två genomfördubblingarna innebär att gener kopierats i två omgångar, en mekanism som har gjort det möjligt för ryggradsdjuren att utveckla tappar och stavar i ögonen och därmed få en mer avancerad synförmåga.
– Genom att undersöka d